Snor och oro.

Svartur var snorig igår, och var snorig idag. Alltså, äckelsnorig. Geggamojjasnor. Tog in och tempade honom. 38,9. Jahapp. Feber med andra ord. Så nu står han inne och vilar så han slipper hålla reda på ungdomarna i hagen så hoppas vi tempen gått ner när jag kommer och ska kvällsfodra.

Örn var snorig strax efter nyår (tror jag det var?) men han hade ingen feber och det gick över av sig själv. Vi har ju inte haft besök av någon häst eller varit borta med någon häst sen mitten av december. Så troligast är det ju att det är en vanlig förkylning, men man blir ju orolig såklart.

Läste DENNA artikel på hippson om kyla. Svartur och Jag har ju motionerat en del i kyla, så inte omöjligt att hans immunförsvar gått ner lite och en förkylningsbasilusk passat på att göra intåg. 

Vi hoppas på snabbt tillfrisknande. Har ju knappt hunnit rida i den nya sadeln jag köpt..

Så kom vintern.

Så kom den där vintern. Efterlängtad på många vis för mig. Jag var trött på lera och damm och efter en sommar som knappt var en sommar så känns det bra med en riktig vinter.

Här utanför Nyköping har det snöat en hel del och häromdagen var det 17 minusgrader när jag kom hem efter jobbet vid 22.30-tiden.  Hästarna verkar däremot trivas. Bara en anings hungrigare än vanligt. 

Är inte islandshästar fruktansvärt vackra i snö och kyla?