Japp. Så heter den. Basilusken som Svartur har fått. Han är nämligen fortfarande risig och går in på sin tredje sjukvecka.
Allt började med host och snor. Tjockt geggamoja-snor som jag nämnt tidigare och - feber. Veterinären tillkallades för jag fick givetvis dålig matkänsla. Lite extra med tanke på alla kvarkalarm och allt det hemska som hände på Trosa ridklubb.
Distriksveterinären kom ut och då hade den värsta febern gått ner och han hade mest förhöjd temp. Veterinären var väl aningens oroad pga hans snor och hosta. Hon berättade även att det varit otroligt många kvarkalarm denna höst och vinter. Vad det beror på vet man inte exakt.
Veterinären tog två prov, varav det ena var ett svalgprov då tydligen många bakterier gillar att sitta och gotta sig just i svalget. Svartur skötte sig rätt bra och stod hyfsat still. Han har ju faktiskt inte haft så många veterinärkontakter i sitt liv hittills så han är ju inte förstörd på så sätt.
Hursomhelst kom provsvaret dagen efter och det var alltså "S.equi subspecies zooepidemicus" - en kusin till kvarka som inte är farlig men kan vara jobbig att bli av med.
Och ja, det kan jag ju faktiskt berätta att den är.
Jobbig att bli av med.
När provsvaret kom så var det vila som gällde och lugn och ro. Fortsätta att tempa och se till att han äter och dricker. Och allt har sett lugnt ut, tills imorse.
Då han hade 39,5. En andra febertopp. Jahapp. Ringde veterinär som var lugn och sansad och sa att han antagligen åkt på en immunförsvarsdipp och trillat dit igen. Bakterien sitter nämligen och gottar sig väl och länge i slemhinnorna och därför sjuknar hästarna om ofta.
Men så länge han äter och dricker ska jag ha is i magen ett tag till, och det gör han ju.
Dock ska han ha täcke på sig både ute och inne nu en period pga fuktvädret.
Så pyjamas på recept med andra ord.
Nu hoppas vi att det här ger med sig snart...
